Hörneå bys hemsida www.becken.se
Duncker i Västerbottningen
Tillägg 2021-07-13 // Duncker i Västerbottenskuriren
Några dagar efter att nedanstående publicerats på Becken-Webben, ägnade den länsövergripande tidningen Västerbottenskuriren mer än halva sin förstasida och ett helt uppslag i tidningen åt det som berättas nedan, om byarnas historia 1809 och kulhål i väggen. Rubriker om att "Här sitter historien i väggarna" och "Ryssen sov i Umeås äldsta hus - sköt som del av segerfirandet" berättar om grannbyn Sörmjöle strax norr om Hörnefors. Historia i väggen åsyftade kulhål och segerfirandet var med anledning av den svenska norra arméns reträtt i slaget vid Hörnefors där överstelöjtnant Duncker sårades och dog.
Huset "Höksgården" i Sörmjöle är gammalt, och bebos idag av paret Conny och Märtha Möller. En intressant detalj i artikeln är uppgiften om hur ryssen firade segern med att skjuta mot husets gavel. Samma ses utanför fönstret på Becken-Webbens Redaktion, hur gaveln på den gamla stolpboden är översållad med kulhål, fullt synligt idag. Att just gaveln besköts har inte förståtts. Enligt den lokala berättelsen använde ryssen stolpboden som förvaring av sina döda soldater, kanske även svenska soldater i väntan på begravning. Ryssen flyttade fram sina positioner från Sörmjöle till Hörnefors. Även i Becken by, inte långt från stolpboden, användes ett hus som militärt kvarter. Tack till Västerbottenskuriren // Gunnar Engström
<<<>>>
Originaltext 2021-07-10
Minnesdagen för affären i Hörnefors gick av stapeln den 5:e juli, vilket nyss berättades om på Becken-Webben. Händelsen för drygt 200 år sedan har satt spår i historien. Så var även tydligt år 1901 i en artikel i Stockholms-Tidningen. Den berättade om den tragiska branden i Herrgården på Bruket med tre döda som följd. För att beskriva platsen för tidningens läsare refererades till slaget vid Hörnefors, där Duncker dog 1809.
Tidningen Västerbottenskuriren rapporterade 2021-07-06 med orden ”Dunckers dag genomfördes med minnesstund”. Veckobladet Västerbottningen 2021-07-08 gav en annan vinkling att ”Dunckers dag får både ris och ros”, och fortsätter med att ”Det råder dock delade meningar om dagen bör uppmärksammas eller inte”. Tidningen hade konsulterat en lokal historielärare som menade att ”hela kriget var en katastrof för Sverige, jag vet inte varför det firas”.
Kommentaren i Västerbottningen förtjänar en reflektion. Helt rätt, kriget var en katastrof, under katastrofal ledning. Inte minst den unge kungen Gustav IV Adolf bidrog till detta, fram till dess att han avsattes med våld under våren 1809. Därtill fanns många tveksamma insatser av vissa befälhavare, inte minst Carl Olof Cronstedt, som gått till historien som den som överlät Sveaborgs fästning till Ryssen 1808. Samtidigt fanns många lysande militära insatser, och soldater som offrade sina liv till försvar av landet. Om det inte vore för dem kunde Sverige idag lika gärna varit en del av Ryssland och tidigare Sovjet.
Historia har många dimensioner, även politiska. Under Gustav III's tid formades ett uppror (Anjalaförbundet) i den östra rikshalvan (dagens Finland) med avsikt att frigöra sig från den västra rikshalvan (Sverige) och dess egenmäktiga kung. Några årtionden senare, 1809 var det Ryssland som framtvingade denna separation. I efterdyningar till den ryska revolutionen lyckades Finland frigöra sig från sin östra granne, vilket formellt inträffade den 6:e december 1917, Finlands nationaldag. I Finland idag är "det svenska" någon man antingen vill minnas eller inte minnas. Oavsett, har Finland och Sverige fortsatt starka band till varandra.
Joachim Zachris Duncker var en av de militära gestalter som krigets historia återberättar. Inte minst har minnet bevarats i Johan Ludvig Runebergs diktverk Fänrik Ståls Sägner. Att Duncker var den ”tappraste av de tappra" är en produkt av Runeberg.
Bild 1. Duncker och Savolaxbrigaden, en bok av Bertil Nelsson. Historia om kriget är även utforskat av Professor Martin Hårdstedt vid Institutionen för Historia Umeå Universitet. Skribenten tillhör en av läsarna av dessa böcker. Bilden ovan är från BOKUS, tyvärr är bokens upplaga slutsåld!
Duncker hade snarare rykte om sig att var feg, kopplat till en händelse tidigare i sin yrkesutövning. Fakta i detta var inte självklart, men ryktet var till bekymmer för Duncker som något han kände sig tvingad att överbevisa. En påstådd ordväxling under affären i Hörnefors sägs ha koppling till detta, att Duncker valde att kvarstanna att försvara bron över Hörneån. Han retirerade för sent, blev träffad av en kula och upphunnen av ryssen.
Kriget var nära sitt slut, insåg alla. Duncker skulle då kunna förenas med sin fru i den östra ockuperade rikshalvan (dagens Finland). Hemma fanns även deras son han själv inte fått möjlighet att träffa än. En "kula i veka livet" gjorde slut på denna förhoppning, en tragedi som ytterliga kan ha bidragit till att Duncker tagit plats i historien och Runebergs dikter.
Den döende Duncker togs om hand av ryssarna. Han bars till Herrgården där han dog. Dåtidens krig var gentlemannamässigt, och man respekterade sin motståndare. Duncker tillhörde gruppen av respekterade officerare. Duncker begravdes under hedersmässiga former vid Umeå Kyrka tillsammans med ryska befälhavare som stupat. Platsen har senare döpts till "Döbelns park", där General von Döbeln höll sitt avskedstal till de "finska" trupperna den 8:e oktober 1809.
I tidningen Västerbottningen sägs att Duncker är "begravd i Dunckers monumentet" i Hörnefors. Detta stämmer inte. Det stämmer inte heller att "Sverige och Finland stred tillsammans som en enad union" mot ryssen. Sverige och dagens Finland var ett och samma land, detta sedan freden i Nöteborg 1323, även kallat Nöteborgstraktatet med dåvarande Novgorod. Någon "union" med Finland var det inte fråga om, likt den union som Sverige och Norge sedermera ingick.
Krig är inget hedervärt och för den som drabbats är det bäst att glömma. Byarna fick dras med ryssen under sommaren 1809, med stor förödelse som följd. Landsbygden var extra utsatt vars bönder tvingades till skjutstjänst samt foder till hästar, både i svenska och ryska armén. Dessvärre var glömska svårt, då ryss-skräcken var ett faktum i gammal tid. Samtidigt var "Affären i Hörnefors" början till slutet. Ryssen kom inte längre än till Öre älv. Nya sammansatta svenska trupper sattes iland norr om Umeå (slagen i Sävar och Ratan) i en marin insats som ryssen slog sig igenom på sin reträtt norrut. Affären i Hörnefors anses vara den sista då soldater från den östra (Finland) och västra (Sverige) rikshalvan kämpade tillsammans på svenska mark. Något liknande fast det motsatta skedde på finsk mark under 2:a världskriget, men det är en annan historia.
Man brukar hävda, att tack vare den svenska militära kraftsamlingen sommaren 1809 blev fredsvillkoren (Freden i Fredrikshamn) mer fördelaktiga för landet, och hur gränsen drogs utmed Torne älv och dess olika norra förgreningar. Ett ryskt förslag var Kalix älv. Malmfyndigheter i norra Lappland var kända men svårexploaterade. Tack vare striderna i södra Västerbotten har Sverige idag sitt LKAB och SSAB och en framtid med miljöanpassad grön stålframställning! Detta är i sig något att fira.
Tidningen Västerbottningen gav en intressant vinkling åt affären i Hörnefors 1809. Om affären är värd att uppmärksamma eller inte är upp till envar att bestämma. I vår nutid firas allt från kanelbullens dag till internationella toalettdagen. Hörnefors har en plats på kartan i många dimensioner, i allt från fotboll, industrihistoria och affären med ryssen. Duncker som person är en del av den sammansatta historien 1809. Vad man vill minnas och hedra; Dunckers död, slaget i sig, alla som dog, eller det lokala kan man själv avgöra. För Hörneå Hemsida är det byns historia 1809 och kulhål i väggen som erinras.
Finlands President har i givit sitt svar på frågan om affären i Hörnefors är värd att minnas eller ej. Svaret var "JA" och resulterade i en spontan ordensutmärkelse Vita Rosen till Erik Eriksson. Ett samarbete med Finland är viktigt på många plan, inte minst regionalt över kvarken där Umeå Kommun har en viktig ståndpunkt.
Bild 1. Representant för Svenska Kyrkan lägger ned en bukett blommor till minne av de som stupade vid Affären i Hörnefors 1809. Se tidigare artikel.
Här avslutas denna artikel, ganska onödig men kändes ändå behövlig. Den historieintresserad kan med fördel skapa sig en egen bild av affären i Hörnefors genom att läsa böcker, inte minst de av Bertil Nelsson och Martin Hårdstedt. Genom att lära av historien behöver året 1809 inte upprepas.
Gunnar Engström, 2021-07-10